IMG_9417.jpg

Vanpating Edward

Riddare i Ordern de Santiago

IMG_9420.jpg

FYNDET I MOSSEN

Retzius hade fångat in exemplaret i Simrishamn 1762 där han vid den tiden drev ett apotek, samtidigt som han studerade Smålands mossar. 
Fyndet gjorde att han blev alltmer intresserad av vättar och då framför allt dem med missbildningar som skulle bli kallad Liten Vanpating.

 

Hans texter berättar om en grupp som försköts från de andra vättarna och ibland även dödades av sina egna. Vättarnas existens har alltid varit mycket hotad av människan. De måste leva i det dolda och ha så lite kontakt med människor som möjligt. En vanställd vätte med handikapp kunde omöjligt hålla sig undan lika bra som de andra. Därför var det ofta en dödsdom för en vätte som föddes eller utvecklade någon form av funktionsnedsättning.


Just den här lilla vanpatingen fann Retzius i utkanten av en mosse i Småland. Den var kraftigt undernärd och kunde bara dra sig sakta fram på marken. Den var antagligen döende. Det som var anmärkningsvärt var att kraniet hade två ansikten, båda med två små ögon, näsa och mun. Han tog med sig exemplaret till sitt arbetsrum i apoteket med syfte att lägga den i formalin för att bevara den.

 

När han dagen efter skulle påbörja arbetet upptäckte han att den fortfarande var vid liv i lådan där den låg. Han provade då att mata den med mjölk. Den drack, med båda sina munnar. Han beskriver att de små ögonen sakta gick från döda orkeslösa till mycket livliga. Sakta kom livet tillbaka i den lilla kroppen.


 

EDWARD

Han döpte den till Edward och beslutade sig för att försöka få den att överleva i stället för att lägga den i formalin. Under den här tiden, och även fram till nutid, fanns och finns mycket fördomar om att vättar sprider sjukdomar och otur. Då Retzius drev ett apotek insåg han direkt att Edward måste bli en hemlighet, och så blev det under många år. Edward blev starkare och fick fortsätta sitt liv i Retzius arbetsrum som var förbjudet område för alla utom han själv.


Han studerade Edward som växte sig starkare och återfick hälsan. Dock kom han aldrig att kunna gå ordentligt igen. Hans muskler knän och underben var underutvecklade och klarade inte av att bära kroppen. Han led även av förstorad bröstkorg och vikten av det onormalt stora kraniet gjorde att ryggraden utvecklad skolios som försvårade hans förmåga att gå.

 

Retzius tillverkade benskenor som Edward lärde sig att gå med. Till synes var det främre ansiktet som kontrollerade resten av kroppen. Det andra ansiktet på sidan var väldigt passiv och kunde bara kontrollera sina egna ögon och sin mun, inget av de övriga kroppsdelarna.

IMG_9415.jpg

OND TVILLING

Edward kunde inte riktigt prata, trots sina två munnar men han gjorde en form av läten och Retzius lärde sig efter tid att tolka dem till en viss del. Ansiktena kommunicerade också med varandra. Helt klart var att det främre ansiktet var av trevligare natur och den bakre otrevlig som ofta väste och gjorde hemska grimaser. Det var som att en för övrigt snäll vätte hade fått en ond tvilling-demon. Det främre ansiktet var mest aktiv på dagen och det bakre på natten, eller när det var mörkt i rummet.

 

Retzius kunde ibland uppleva det som att demonen viskade onda saker till det snälla ansiktet, som i sin tur åmade sig ångestfyllt.
Edward levde i över 16 år hos Retzius och de blev på ett sätt vänner och skapade ett starkt band. Under de senare åren visade han ibland upp Edward för sina vänner. Han tog även med honom ut i naturen. Men där blev Edward alltid mycket upprörd och skrämd och ville alltid tillbaka upp i famnen på Retzius. Antagligen hade han blivit förvisad och kanske illa behandlad av sina egna innan han blev räddad på mossen den där dagen, och kände att naturen var ett farligt ställe för honom.


EDWARDS DÖD

1778 hade Edwards existens blivit allmänt känt i Simrishamn och röster höjdes mot att ett skogens väsen hölls i samma lokaler som apoteket. Retzius försökte övertyga stadsborna att det inte var någon fara och att Edward inte utgav något som helst hot mot hälsan. Trots det blev det snart en alltmer hotfull stämning och Retzius bestämde sig för att sälja apoteket och flytta från staden.
Natten innan verksamheten skulle överlämnas till den nya ägaren, apotekare Linderstedt, dör Edward i sin lilla säng i arbetsrummet. Han har blivit stryp med en snara runt halsen.

 

Vem som låg bakom det hela framgick aldrig. Men det ryktades om att någon brutit sig in på natten för att döda Edward av vidskepliga skäl. En annan teori är att det onda ansiktets röst till slut drev Edward till självmord. I senare anteckningar gällande Edward kan man mellan raderna läsa om hur Retzius fasade för vad det lilla livet skulle få möta för fasor om andra biologer eller läkare skulle få tag på honom. Var det kanske ett barmhärtighets-mord då Edward blivit känd och det bara var en tidsfråga innan han hamnade under någons skalpell.

IMG_9414.jpg

RETZIUS FICK MEDALJ

Retzius var den förste som fäste uppmärksamheten vid de märkvärdiga zoologiska fynden i Skånes torvmossar. Vetenskapsakademien valde honom 1782 till sin ledamot och lät 1842 slå en medalj över honom. Han var dessutom ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg (1778) och Lantbruksakademien (1812) samt en mängd utländska lärda samfund.

 

Retzius var inspektor vid den av Västgöta och Kalmar nationer sammanslagna Götiska nationen i Lund 1798–1812.
Retzius dog 6 oktober 1821 och ligger idag begraven i Stockholm på Solna Kyrkogård.

En byst restes till hans minne utanför Universitetshuset i Lund.
Edwards lilla skelett är bevarad och man kan än idag tydligt se de två ansiktena på kraniet. Även om han är en av de mest dokumenterade fallen av liten vanpating är det mycket vi inte känner till om honom, hans liv och hans öde bland människorna.

1960.jpg

RETZIUS BYST I LUND